Jag sitter i hettan på balkongen, klockan är 8 på morgonen och jag har en rejäl släng av influensa. Det gör ont i hela kroppen och jag har hög feber. Jag ska försöka skriva om något roligt som hänt mig i veckan, det är Sunday Service, en grupp bloggare som bloggar på ett tema.
Det bär emot rejält att försöka komma på något skoj för jag mår verkligen som skit men jag ska göra mitt allra bästa. Igår gjorde jag, hustrun och Bruce (en nära vän här på Malta) steg 2 av 3 i vår dykkyrs. Meningen är att vi efter nästa helg ska ha dykcertifikat (PADI) och det här var faktiskt första gången vi var i vattnet, vi komprimerade all teori till en dag för att kunna gå fortare framåt. Charlotte som äger dykarskolan är en kompis så hon har sett till att vi får smidigaste möjliga behandling, till skillnad från de som vanligtvis tar certifikatet så är ju vi inte turister vilket betyder att vi jobbar. Alla tre av oss har ganska krävande jobb, jag har mitt jobb på Pineberry, Ivonne är Marketing Director på TMG och Bruce är Head of Poker på Betfair så det är ofta svårt att hitta tid och då hjälper det mycket att de är så flexibla med oss.
Första gången när vi gör jätteklivet (metod för att hoppa i med utrustningen på) ner i vattnet blir det uppenbart att mina vikter inte är någonstans i närheten av vad jag behöver. Med en helt urblåst BCD (Buoyancy Control Device, som en flytväst där man kan ställa hur mycket flyt man får) satt jag ändå fast på ytan som en kork.
Efter att ha fått alla vikter instruktören kunde avvara (fick förklarat för mig att ju bättre man är på att dyka desto färre vikter behöver man, konstigt men det känns inte som om de hade några incitament att blåsa mig) och en av de vikter som höll i bojen som visada att det fanns dykare i vattnet lyckas jag till slut ta mig ner till botten, fortfarande inte helt lätt och jag hade en tendens att flyta uppåt om jag inte koncentrerade mig.
Jag kan se några rimliga förklaringar till detta och det första är att jag helt enkelt flöt på mitt fettlager (fett är ju lättare än t ex muskelmassa och skulle då ge mer flyt). Visserligen har jag lagt på mig en del under tiden på Malta men jag är fortfarande inte särskilt fläskig så det känns inte som en rimlig förklaring. En annan förklaring som jag tror mer på är att jag helt enkelt har stora lager med luft i kroppen, t ex så har jag alltid haft bra blås i lungorna. Eventuellt kan det också bero på det som även är bakgrunden till min hustrus många klagomål, metangaser lagrade i kroppen. Det här känns som den allra rimligaste förklaringen, metangas är ju inte bara lätt, det är ju lättare än luft till och med och vi äter mycket bönor (det är en av grundpelarna i Costa Ricansk matlagning så varje gång min fru lagar mat finns det med bönor på ett eller annat sätt).
Jag ser två tänkbara lösningar på problemet, nummer ett att jag helt enkelt bär med mig en väldig massa vikt när jag åker ut på ett dyk men det känns ju mer som att behandla symptomen än att lösa problemet. Den andra lösningen är att jag lagar större del av maten hemma, vi gör ungefär 50/50 i dagsläget, något som min fru faktiskt tycker är lite konstigt, det hör inte till Tico-kulturen att män lagar mat. Det blir svårt att övertala henne till att jag får sköta all matlagning men förmodligen inte lika svårt som att övertala henne om att laga mat utan bönor.
6 kommentarer
Mer järn i kosten kanske skulle hjälpa. Bly skulle kanske funka ännu bättre men det är ju onyttigt! *skrattar*
Låter härligt att dyka men inte att må dåligt i den värmen.
Krya på dig!
Tackar Kimmi, hade faktiskt inte tänkt på att man kunde öka vikten snarare än att minska flytet. Fattar inte hur det kunde gå mig förbi, är ju så uppenbart i efterhand. Det slår dessutom omkull min teori lite, bönor innehåller ju väldigt mycket järn vilket alltså borde väga upp dess andra effekter.
Det låter ju jätteroligt att ta dykcertifikat!
Ja det är enormt roligt faktiskt och dessutom är det väldigt avslappnande.
Jo men, som pensionär är man ofta tidigt på språng.
Nog sjutton gillar jag dit inlägg om vikter/viktbalans.
Din blogg är också mycket läsvärd.
Ha de gott
Nils
Tusen tack Nils :)