Religion som skapar problem

Låt inte galningarna för kyrkans talanAll religion har sina knäppgökar. Misstförstå mig inte nu, det finns förstås även gott om dessa utanför religionerna med men (särskilt) i våra västerländska religioner har de en förmåga att bli farligare. Exemplen är många, allt från de mest extrema bland självmordsbombare och de som i Litauen lagstiftar mot yttrandefriheten till dom sitter på sin kammare och skriver insändare om vad som är felet med samhället.

Jag tänker inte gräva ner mig i frågan om de skulle vara farliga knäppgökar oavsett om de sa sig tillhöra en viss religion eller inte utan nöjer mig med att konstatera att de finns. Ingen kyrka, inget samfund eller annan religiös tillhörighet är helt befriad från dessa, det gäller för muslimer, judar, kristna, hinduer och så vidare. Man kan förstås se det som en styrka att alla är välkomna och alla har samma rätt till medlemsskap men det finns ett stort problem.
Själv har jag en bakgrund i kristendomen så det är där jag sett det mest. Knäppgökarna har en förmåga att knipa talarstolen. Det gör att det blir fel. Alla känner till grundbultarna i kristendom, Jesus älskar alla väldigt mycket, älska din nästa som dig själv och förlåtelsen, det är kärnan i vad kristen tro är. Ändå när kristna uttalar sig om t ex homosexuella så finns det ingen som helst kärlek i det dom säger. Anledningen till detta är uppenbar, det är knäppgökarna som talar. Det sitter kristna i varenda liten håla i Sverige och är kärleksfulla och berättar för barnen i söndagsskolan att alla människan är guds avbild och att Jesus älskar alla men när någon gör ett uttalande i en politisk debatt är det inte dessa vänliga själar som kommer till tals, det är fundamentalisterna och hatarna som kommer till tals.
Om religionerna hade varit politiska partier hade ledarsidorna sagt att de behöver göra upp med sina extremister. Jag vill nu säga till religionerna: Gör upp med era extremister. Även om extremisterna inte för er talan så talar de åt er, så länge ni låter era extremister stå oemotsagda när de talar i egenskap av medlem i er religion så är de er röst.
Så här hanterar men extremister:
Berätta klart och tydligt att det där är skit och inget som ni står för, det där är en åsikt hos någon som inte representerar er. Det här gäller för inskränkningar i yttrandefriheten i Litauen, det gäller för självmordsbombare och det gäller för folk som berättar vilka som kommer att brinna i helvetet. Berätta för oss att de förstås är välkomna i er gemenskap men att deras åsikter inte är era. Berätta för oss att ni som organisation, samfund eller vad det nu är tar avstånd från dessa åsikter.
Till dess ni gör detta tar jag avstånd från er. Ni har förstås all frihet (och ska också ha det) att föra fram vilka åsikter ni vill, eller låta vilka som helst föra fram åsikter i ert namn. Jag, däremot, behöver inte lyssna. Så länge ni låter extremister sätta agendan så är ni ett problem, ett hot mot nästan allt som är bra (demokrati t ex).
En liten brasklapp
Jag vill faktiskt skjuta in en liten brasklapp, jag har all förståelse för att det här är en långsam process och jag tycker faktiskt att Svenska Kyrkan startat på ett bra sätt. Det har gjorts en del framsteg även om man kan tycka att det är dags att släppa sargen och komma in i matchen, ni har ju ändå haft några tusen år på er.

Subscribe / Share

Magnus tagged this post with: , Read 687 articles by

7 Comments

  1. Mikaela H B skriver:

    Jag tror som du skrev precis i början att de kanske skulle varit knäppgökar både med och utan religion. Jag har samma åsikter kring det mesta fortfarande och nu är jag muslim. Jag tar avstånd från all våld och fientlighet. så religion har inte förändrat MIG iaf. :)

    Jag tror att de hatiska (ex mot gay) skulle varit det vare sig de var religiösa eller ej men de kanske stärks av religionen iom att gud skapade eva och adam och inte eva och eva. De får liksom "bevis".

    men vad vet jag, jag spekulerar bara. :)

  2. Magnus skriver:

    Jag tror att du är inne på rätt spår men det är förstås svårt att säga något med säkerhet. Kanske dyker det upp någon med lite forskning i ryggen som läser den här posten :)

  3. Urban skriver:

    Som agnostiker ser jag religion som en form av stöd för människor som vill förlita sig på att det finns ett svar och en mening med allt. Men även som har ett behov av att få en form av trygghet de inte kan finna inom sig själva på egen hand.
    Religionen levererar på ett sätt en handbok i hur det skall vara eller kommer bli. Ett mycket enkelt sätt att leva på med andra ord. Ett liv där man alltid hittar en vägledning i skriften hur man skall tänka eller göra.
    Samma princip har tillämpats av andra krafter genom tiderna. Med Gud och religionen som stöd kan du få människor att begå vilka handlingar som helst. Nu går det iof lika bra att använda en stark ledare för att åstadkomma samma sak.
    Eller för att ta Milgrams experiment som exempel, någon form av auktoritet.

    Sedan för att titta specifikt på kristendomen så bottnar den i bibeln. Och där pratar vi inte speciellt mycket om kärlek eller försoning.
    Den varianten Svenska Kyrkan använder är en form av lightvariant. Utslätat, lite rosenskimrande lagom gulligt.
    Många andra länders kyrkor använder den mer hardcorevarianten av kristendomen. Den om helvetet och straffet där. Helvetet har för övrigt den Svenska Kyrkan avskaffat.

    Så för att avsluta det hela lite provokativt citerar jag min svärmor:
    "Om det fanns fler psykiatriker i landet skulle ingen religion behövas"

  4. Magnus skriver:

    Jag tycker nog att en modern kristen rimligtvis drar sina slutsatser främst från evangelierna (och det gör nog de flesta). Kärleksbudskapet där är tydligt och man brukar tala om att tolka resten av bibeln utifrån evangelierna (det är ju Jesus som är huvudrollsinnehavaren i kristendomen).

    Men som sagt så är det ju rätt många som missar det och grottar ner sig i gamla testamentets utplånanden för att få stöd för alla möjliga konstiga åsikter.

    Sen tycker jag också att det finns en klar hierarki på de kristna reglerna vilket många av de mer fundamentalistiskt lagda verkar missa. Älska din nästa är till exempel klart överordnad eventuella regler om homosexualitet och jag vill mena att man inte både kan älska sin nästa och samtidigt aktivt arbeta för att denne inte ska få gifta sig.

    Slutligen så är det förstås precis som du säger att man med religion kan få stöd för vad som helst. Grundpelaren är nog att människor som grundar sin världsbild på en religion har just en annan grund för sina värden. Om den grunden glider så kan det resultera i väldigt konstiga resultat samtidigt som man ju drar kunskapen från Gud, vilket minimerar chansen för en ödmjuk och öppen inställning till åsikter som avviker.

  5. P-M Nordkvist skriver:

    Känner med din uppgivenhet, jag delar den delvis även om jag nog ser den religiösa tillvaron lite ljusare än den bild du målar i inlägget ovan. De svenska extremisterna du syftar på är inte sällan arbetslösa uttråkade tyckare som har för mycket tid att skriva inlägg och påhopp för att få utlopp för sin frustration. De må vara (smyg)rasister men det uratar sällan utan sker ofast i civiliserade former men med uppenbara meningsskiljaktigheter.

    Jag förstår dock inte hur du tänker att våra västerländska religioner(judendomen & kristendomen?) skulle vara farligast. De må vara smygrasistiska men jag vet inte om de skulle vara farligare än de irakiska bomberna eller brinnande tågen i Indien? En del försöker hävda att Bush drev ett religöst krig i Irak men det är inte rätt på speciellt många sätt. Det var ett världspolitist kring om olja, och minst lika vidrigt som alla andra krig. Hade Irak odlat gurkor istället för att pumpa svart guld hade USA sannolikt inte gjort många knop i frågan.

    Jag tänker att i den bästa av världar kan tron och det andliga sökandet vara bland det bästa som finns.

    Eller nåt sånt.

  6. Magnus skriver:

    Jag gjorde misstaget att räkna in Islam bland dessa som jag kallade västerländska utan att berätta det, i jämförelse då med Hinduism eller Buddism. En bättre avgränsare är väl kanske monoteistiska religioner kontra polyteistiska, där de polyteistiska är de som har en förmåga att vara de som är mer öppna för andra åsikter.

    När det gäller Irak så är min gissning att det är lite av allt, jag tror (precis som du förstås har rätt angående oljan) att det nog inte heller hade blivit krig om Irak varit ett kristet land. Å andra sidan så borde ju Iran snarare varit målet om det var religionen som var viktig.

    Måste också säga att det är i kyrkan jag stött på några av de (objektivt) godaste människorna som finns bara så att alla vet.

  7. P-M Nordkvist skriver:

    OK. Då hänger jag med. Men jag vet inte om det är så enkelt heller. Indien har ju skakats i flera år av religiösa motsättningar. Hinduer, Muslimer och Kristna som råkar i luven på varandra. Möjligtvis då att Buddhismen skulle vara mer tolerant och fredlig. Men då är den ironiskt nog kanske mer en filosofi än en religion. ;-)

    Jag fick dock upp ögonen för hur komplext det här är när jag började jobba med en kille från Libanon för ett par år sedan. Han berättade att i Libanon står det ju på ditt ID vilken religion du tillhör. Något som har ganska lite med ett andligt sökande att göra utan mer om var du är född, vilken familj du är född i och i vilken del av landet du bor. Eller som han själv uttrycker det, han var "namnkristen" i Libanon men blev "frälst" när han kom i kontakt med den kristna kyrkan i sverige.

    Så när man pratar om religiösa motsättningar är det ju ett virvarr av: kultur + tro + politik + etnisitet. Så det är ju minst sagt bäddat för snåriga konflikter.






Flattr this

Mer Kärlek

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa kärlek på internet och har startat kampanjen Mer Kärlek, skaffa en bloggknapp du också:


Gilla

Om du tycker att Nakna Sanningen är en bra blogg finns det flera saker du kan göra för att göra mig glad:

Du kan skriva om mig på din egen blogg!

Du kan lämna en välbehövlig kommentar på något av mina inlägg.

Du kan Twittra om mig.