Jag är mitt sociala nätverk

Det man beskriver när man säger det är tekniken, många tror felaktigt att facebook, skype eller moyume (ville nämna tjänsten för jag tror på den även om den inte är lika stor som de båda andra) är tekniken men det är bara infrastruktur. Bilderna, blogginläggen, nyheterna och erfarenheterna är tekniken och meddelandet är större än så. Meddelandet är Jag. 

Låt oss ta en titt på det ur gammelmediaperspektiv, Avsändaren (jag) har något jag vill förmedla (ett meddelande) och jag skickar det via ett medium (Skype) till mottagaren (du). Så skulle man kunna se på det men då missar man poängen, jag vill nämligen skicka mer än ett meddelande. Om sanningen ska fram vill jag inte ens skicka något, jag vill finnas.

Hela min karriär (som betyder väldigt mycket för mig och som är grunden till mitt självförtroende, min självbild och därigenom till och med mitt förhållande som snart ska förvandlas till giftemål) bygger på saker jag har lärt mig av människor jag har träffat noll till en gånger. Jag har förtroende för personer som jag har kontakt med genom bloggar eller forum (Ja, jag vet att jag är old school) och i många fall väljer jag att lita på dem till 100%. Jag fick min anställning och sålde mitt företag genom att jag blev kontaktad på ett specialistforum och jag pratar varje dag med min chef på Skype eftersom jag sitter på annan ort numer. De första kontakterna jag hade med min flickvän var via mail och skype (visserligen i tjänsten) och jag lägger upp bilder av min semester på Facebook för att min pappa ska kunna se dem. 

Att säga att man kan den sociala webben är inte bara att säga att man vet var reddit finns eller att man har ett konto på propeller, det är faktiskt att säga att jag förstår ditt liv. Jag använder nämligen inte den sociala webben, jag är den. En social marknadsföringskampanj fungerar bara under mycket speciella förhållanden, ett av dessa förhållanden är att vi tillåter att den fungerar. Vi är inga idioter som sitter och sväljer reklam med hull och hår, vi har mer skinn på näsan än alla generationer före oss. Vi vet att det är reklam men om vi gillar reklamen kan vi tänka oss att visa den för våra vänner. 

Det går inte en dag utan att man ser någon som försöker marknadsföra något socialt och misslyckas totalt, just för att man underskattar personerna som är webben. Vi går inte på saker, vi känner igen en insmugen länk och vi vet att det är reklam, det är bara när vi gillar den vi klickar på den. 

Mitt förslag är alltså:

Ta den sociala webben på allvar, det går inte längre att bara berätta för folk vad de ska köpa eller vilka siter de ska besöka.  Det går mycket sällan att lura oss att det inte är reklam men vi är också mogna nog att uppskatta bra reklam (till skillnad från er gamla stötar som blir nervösa så fort en telefonsäljare ringer). Prova att helt enkelt berätta, jag har en ny fin site och jag tror att du kommer gilla den, åtminstone jag kommer kolla vad det är.