Gör det något att tidningar dör?

Att tidningarna hävdar detta är helt naturligt. Om jag kunde gå runt och med hedern (någorlunda) i behåll säga att mitt yrke krävs för att vi ska vara en demokratisk nation finns det en överhängande risk att jag skulle ta mig en ordentlig funderare. Det finns många fördelar med att vara en demokratisk instans, till exempel har man traditionellt sett kunna tjäna grova pengar. Nu är det däremot stopp för det och jag är övertygad om att anledningen är starkt sammanbunden med grundfrågan.

För att en tjänst ska ha ett värde behöver den tillföra något. Tidningarna var länge den enda källan till nyheter och iom det så tillförde man något, nyheter. TV och Radio käkade lite av den kakan, genom att tillföra mer eller mindre samma sak, mer nyheter. Internet poppade upp som gubben ur lådan och tillförde ännu mer av varan och dessutom i mer eller mindre samma format som tidningarna. Om det är nyheter som är det som gammelmedia tillför så är det lika med att tillföra inget, det finns idag ingen brist på nyheter. På åttiotalet fanns det en viss brist, det var bara på morgonen, när tidningen kom och 19.30 som det fanns tillgängliga nyheter. Nu finns det en näst intill oändlig tillgång till nyheter när som helst.

Nu säger den gamle journalisten förstås att tidningarna tillför så mycket mer, de tillför reflexion och källstudier, de adderar sin kunskap till nyheten och det ger ett mycket större värde än nyheten i sig. En nyhetsredaktion består ju av en massa väl pålästa specialister som kan tolka nyheterna och ge oss en rättvis bild. Problemet är att det inte är sant, det finns inga specialister kvar på nyhetsredaktionerna för tidningarna behövde spara pengar och bestämde sig för att skriva om amerikanska nyheter istället för att ha egna specialister, de bestämde sig för att en 6-månadersanställd vikarie (som inte vikarierar för någon särskild) är den enda journalist de behöver. Varför ska man vara insatt i ett ämne när uppdraget är att på billigaste sätt skriva om en artikel från TT?

Det som är sorgligt är att det är ingens fel, ägarna reagerade så som ägare ska, de minskade kostnaderna för att rädda skeppet. Redaktionen gör det den kan med minskade medel och har helt enkelt inte råd att ha en hord med utrikeskorrespondenter längre. Journalisten kan inte beskyllas för att han eller hon inte har tid att sätta sig in i ett ämne, det finns helt enkelt inte tid eller pengar för det. Tyvärr hamnade man i en återvändsgränd.

Vi sitter nu alltså i en situation där tidningarna inte tillför något, eller i alla fall bara ett fragment av vad dom en gång i tiden tillfört. Min fråga är då, spelar det någon roll för dig och mig eller för demokratin om en serie tidningar som inte längre tillför något försvinner? Om dom ändå inte tillför kunskap till nyheterna, om dom ändå inte har tid för reflexion, om journalisterna inte kan vara specialister, spelar det någon som helst roll om vi förlorar några blaskor?