Cyklar

En överblick över mina cyklar. Jag har alltid haft ett ganska komplicerat förhållande till cyklar. Mitt liv med cyklar har egentligen 3 olika faser och jag ska ta upp dem här. För er som inte är särskilt intresserade av cyklar eller mer privata bloggposter kan med lätthet hoppa över den här posten.

Riktigt små cyklar

Min första cykel var riktigt liten (jag räknar inte 3-hjulingar utan endast riktiga cyklar) och grön. Jag har mina första minnen av frihet på den cykeln och särskilt minns jag när jag alldeles nyss lärt mig cykla och brakade rakt in i magen på en storvuxen farbror med portfölj. Det som är poängen med den här cykeln är att jag aldrig var särskilt noga med den. Jag har alltid varit slarvig med cyklar men särskilt med den här. Jag tappade bort den med jämna mellanrum och lämnade den lite var stans. Detta fram till dess att den blev överkörd av en traktor. Mycket viktig läxa, lämna inte cyklar på vägen. Efter det har jag visserligen slarvat en del men på vägen lägger jag inga cyklar.

Riktigt gamla cyklar

Som tonåring lade jag vantarna på en riktigt gammal damcykel som förmodligen var gjord i gjutjärn. Den hade inga växlar och hade en sån där cykelsadel med fjädring. Cykelstyret var av den gamla typen där handtagen löper i cykelns färdriktning och även den här cykeln var grön. Det som är det speciella med den här typen av cyklar är att de tål vad som helst. Den här specifika cykeln fick utstå en hel del lidande och efter något år brast fästet till ena trampan. Det betydde att jag cyklade under åtminstone ett år med bara en trampa. Det är fullt möjligt även om det är vansinngt jobbigt. När man cyklar med en trampa krävs att man får sådan skjuts i trampan att den automatiskt glider fram till toppläget igen. Alternativet får man skjuta in foten under den för att dra upp den en gång varje varv. Efter många års cyklande gick ramen av, den knäcktes helt enkelt på mitten.

Inga cyklar

Efter incidenterna med mina tidigare cyklar slutade jag nu helt att cykla och har faktiskt inte gjort det sedan dess. Det kan tyckas särskilt besynnerligt eftersom jag bott i Uppsala under några år och där cyklar ju alla. Bara man kommer ut ur tågstationen så talar alla cyklar sitt tydliga språk, alla cyklar i Uppsala. Inte jag däremot, jag går hellre.

Subscribe / Share

Magnus tagged this post with: Read 687 articles by

Comments are closed






Flattr this

Mer Kärlek

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa kärlek på internet och har startat kampanjen Mer Kärlek, skaffa en bloggknapp du också:


Gilla

Om du tycker att Nakna Sanningen är en bra blogg finns det flera saker du kan göra för att göra mig glad:

Du kan skriva om mig på din egen blogg!

Du kan lämna en välbehövlig kommentar på något av mina inlägg.

Du kan Twittra om mig.