Bloggar kommer döda gammelmedia

Jag ska börja med punkt ett. En journalist är (i bästa fall) någon som är bra på att skriva. Han eller hon skriver om olika saker (ofta) med målsättningen att fylla en tidning, förhoppningsvis med bra artiklar som sedan ska köpas och läsas. Journalisten är endast mycket sällan specialist på ett område om det området inte råkar vara journalistik. Jämför detta till exempel med något så enkelt som min blogg om sökmotoroptimering. Till skillnad från de journalister som ibland skriver om sökmotoroptimering så är jag väl inte en så himla vass skribent men jag är istället något annat. Jag är expert på mitt område. Allt det som finns skrivet om sökmotoroptimering på den bloggen är skriven av en person som kan ämnet och har spenderat sitt liv med att arbeta, göra undersökningar, diskutera med andra om just sökmotoroptimering. Vill man läsa om eller lära sig sökmotoroptimering är de olika datortidningarna en ruskigt dålig källa till information. De artiklar som skrivs om sökmotoroptimering är nästan alltid skrivna av någon som knappt förstår vad det är och de är skrivna för den breda massan, för målet är att sälja tidningar.

Jag vill sticka in en liten brasklapp här, det finns folk som skriver i datortidningar och som förstår en hel del om sökmotoroptimering, tyvärr skriver de ju ändå för en bredare publik och det ger mer eller mindre samma resultat.

Min åsikt är alltså att ingen journalist någonsin kommer skriva mer insatt om sökmotoroptimering än vad jag själv gör. Det lustiga här är att det dessutom finns en lång rad andra bloggar om sökmotoroptimering, många av dom läser jag själv varje gång det dyker upp en post. Kolla till exempel vad jag skrev om Nikke.

Om vi tittar närmar på punkt två, det här är ett närbesläktad fenomen med punkt ett. Eftersom det finns så ruskigt mycket innehåll på nätet med så ruskigt många olika avsändare så kan man botanisera friskt. Man kan välja precis hur djupgående artikel man vill läsa, om man bara vill läsa notiser kanske man väljer Metro (som ju av branshkollegorna får kritik för att de bara skriver små notiser), om man vill läsa något längre notiser kan man läsa dagspressen för i jämförelse med en hel blogg om UNDP:s arbete skriven av någon på just UNDP så är ju en tidningsartikel så tunn och innehållslös så att den framstår som just en notis.

Om du inte läst Chris Anderssons ”The Long Tail” är det dags att du gör det nu. Det är ett krav för att man ska få vara med i diskussionen om Internet. Jag ska ändå förklara principen:

Amazon, Pirate Bay och Bloggosfären har något gemensamt. De är alla Long Tail-företeelser. För att förstå vad den långa svansen innebär måste man förstå hur det såg ut förr. I en bokhandel som agerar offline på en gata i vilken stad som helst är mängden böcker väldigt begränsad. De kanske kan ha 1.000 böcker eller 10.000 böcker om de är stora. Jämfört med Amazon är det här inget. Jag har inte ens en aning om hur många böcker det finns på Amazon men en intressant siffra är iaf att Google indexerat 88.000.000 sidor på Amazon.com (ok de har andra produkter med).

Böckerna kan delas in i storsäljare och sådana som inte är storsäljare. Nästan alla böcker säljer någon gång i månaden men några säljer tusentals och andra ental. Lägg märke till att i en vanlig bokhandel kommer du aldrig hitta de som säljer så lite som tusentals böcker i månaden, här finns bara de absolut största. Det som är det eleganta är att de böcker som säljer få exemplar är så många fler än de böcker som säljer massor, resultatet blir att det säljs fler böcker av de som säljs sällan än det säljs böcker av de som säljs ofta. Anledningen är just den stora mängden böcker som finns. Bland de som säljer väldigt sällan hittar vi t ex de som är allt för tunglästa för en genomsnittlig läsare, vi hittar en hel massa poesi och massor av annan mycket kulturell läsning. Vi hittar väldigt nischade böcker och det är det här som är det allra finaste. Jag kan läsa saker som är går på djupet på ett smalt ämne.

Alla har intressen, områden som vi är extra pålästa inom, när vi vill läsa mer om dessa väljer vi hellre en nischad bok än Aftonbladets halvsida om ämnet, halvsidan ger oss nämligen inget.

Piratebay fungerar på samma sätt, ok man kanske kan gå till videobutiken eller Åhléns dvd-avdelning och välja mellan de 100 filmer de har där (varav samtliga har producerats i Hollywood) eller så kan man vända sig till TPB och hitta filmer inom varenda segment, filmer som är så smala att det bara är du och farbror Knut som sett den en gång tidigare 1954.

Bloggarna är idag det allra bästa exemplet på Long Tail. Det finns artiklar om alla ämnen, det finns artiklar från nivån nyhetsskval till forskningsrapporter. Du väljer själv vad du vill läsa och det här resulterar i några saker.

Bloggarna är idag överlägsna gammelmedia om vi vill inhämta information. Istället för att läsa 500 ord skrivet av någon som för 3 timmar sedan inte hört talas om ämnet kan vi välja att läsa precis vad vi vill.

Du kanske tror att gammelmedia står sig, du kanske tror att nog måste väl Aftonbladet ha fler läsare än bloggarna? Du är så ute och cyklar så att det är pinsamt, ok, måhända att AB är större än Blondinbella men hon är ju bara en av hur många bloggare? Den här bloggen har själv 200 besökare om dagen och det kanske låter som inget, Aftonbladet.se har ju 600.000 besökare om dagen men hur många bloggar finns det?

Gammelmedia är döende.