Att ta ansvar

Om det är något jag tycker är skillnaden mellan vuxen och barn så är det ansvar. I min värld är det nästan hela skillnaden, allt annat kan vara likt, tar man ansvar är man vuxen. Den stora frågan är hur man får en bra balans.

Det här är en fråga jag funderat väldigt mycket över på senare tid, hur mycket barn törs man vara, hur lite eller mycket ansvar kan man ta? Ofta kommer jag på mig själv med att ta ansvar för allt möjligt som inte har med mig att göra, det kan vara allt från all trafik i Stockholm (jag kanske inte aktivt sätter mig och bestämmer över den men jag känner ett ansvar) till små saker som andra människors ilandsproblem. Jodå, man kan ta ansvar för sånt också.

Det är förstås ofta något positivt att ta ansvar, både utåt och inåt, man får belöningar om man axlar det men hur mycket är det värt att ta? Till att börja med vill man ju inte sluta som en gammal lärare som går runt och läxar upp ungdomar hela dagarna, det är faktiskt också en form av ansvarstagande. Inte heller vill man missa allt roligt i livet för att man går runt och är allvarlig.

Jag tänkte alltså slänga ur mig en öppen fråga, hur väljer du?

Subscribe / Share

4 Comments

  1. Stefan Bergfeldt skriver:

    Jag tar ansvar för mig själv och det jag kan påverka, däremot kan jag absolut bry mig om och engagera mig i andra saker, utan att känna ansvar.

    Barnasinnet försöker jag ha kvar, och tycker att det kan vara jätteroligt att leka lekar och spela spel.

  2. Internetblogg skriver:

    Bra fråga.

    Personligen använder jag logiken att allt det jag gör tar, eller försöker jag ta, ansvar för. Saker och ting som att se till att ta hänsyn till andra trafikanter/fotgängare när jag cyklar är ett rätt bra exempel.

    Däremot försöker jag att hålla mig utanför andras ansvarsområden, som Stefan sade, jag kan engagera mig i en rad frågor men när det gäller att känna ansvar för det hela så undviker jag det.

    Sen är det ju en skillnad om man är engagerad i något som du faktiskt leder, då blir det ju så klart mitt ansvar att ta tag i det hela och föra det vidare men det faller mer eller mindre in i att ta ansvar för det jag gör.

  3. Jennie skriver:

    Hur vill jag att andra ska uppfatta mig och kan jag stå för det jag gör?
    Jag har nog otroliga krav på mig själv, som jag dagligen lever upp till. Jag tycker det är viktigt att vara ett föredömme för mina barn och med de ungdomar jag arbetar med. Det handlar om att ta ansvar för sina egna handlingar och kunna stå upp för sin åsikt. Något som inte alltid är speciellt lät i denna värld vi lever i.

  4. Anna skriver:

    Jag väljer nog att försöka leva mitt liv med så öppen syn som möjligt, det är ett svårt steg att inse att andra människor måste få ha samma friheter som man förväntar sig att man själv ska ha.

    En liberal syn på världen är inte att man själv ska få skrika och gorma fritt utan att man också ska acceptera när andra gör det. De allra flesta kommer inte så långt i sin utveckling.






Flattr this

Mer Kärlek

Jag tycker det är väldigt viktigt att visa kärlek på internet och har startat kampanjen Mer Kärlek, skaffa en bloggknapp du också:


Gilla

Om du tycker att Nakna Sanningen är en bra blogg finns det flera saker du kan göra för att göra mig glad:

Du kan skriva om mig på din egen blogg!

Du kan lämna en välbehövlig kommentar på något av mina inlägg.

Du kan Twittra om mig.